Kategori: Övrigt

Voff, mina vänner!

Jag är tillbaka för att dela med mig av det otroliga äventyr jag och Husse var med om under jakten på Maja, den äventyrliga Portugisiska vattenhunden. Häng med när jag berättar historien om hur vi hjälpte till med sökandet så att Maja kunde återförenas med sin familj.

Allting började en helt vanlig dag, lördagen den 4:e november. Maja och hennes husse var ute i naturen, njutande av livets skönhet. Plötsligt kände Maja lockningen av det okända och beslöt sig för att utforska världen utanför sin trygga famn. Men hennes äventyr tog henne längre än hon någonsin trott, bort från sin älskade husse och rakt in i den mörka skogen. En hund på äventyr, som jag!

Majas husse letade överallt och gick till och med till sociala medier, närmare bestämt Facebook, för att be om hjälp. Det var då min Husse tog kontakt med Majas husse och erbjöd mina tjänster, min superkraftiga nos.

Nu ska jag ta er med på resan, som om det hände just nu.

Dag 1 6 Nov: Vi anlände till platsen där Maja sist sågs, och Majas husse visade mig hennes favoritfilt. Min nos fångade genast upp hennes doft, och jag sa till Husse, “Häng med, nu drar vi!” Jag ledde vägen, snabbare än en blixtrande åskskur, genom skogen. Vi gick norrut, västerut, österut, och söderut. Det blev mörkt, men jag hade ett starkt spår. Men förlåt, det var bara Majas stuga som doftade så gott. Vi avslutade kvällen där.

Dag 2: 7 Nov Vi fick ett meddelande om en öppnad soppåse på södra sidan av en halvö. Vi hittade bevis på att Maja hade ätit och lämnat en present (avföring). Det verkade som om hon hade övernattat under ett hus i isolering. Stackars Maja måste ha haft det jobbigt. Vi sökte hela dagen, men inget tecken på Maja. Senare på kvällen satte vi oss och lyssnade efter ljud i skogen. Men allt vi fann var rådjur.

Dag 3: 8 Nov Vi besökte hus efter hus, kollade under altaner, stugor och bakom träd. Jag markerade upp några platser, men Maja var fortfarande borta. Nervositeten började smyga sig på. Var höll du hus, Maja? Många människor var ute och hjälpte till i sökningen, men vi fann henne inte. När natten närmade sig, sa Husse att det var dags för ljudspårning. Jag satt tyst, lyssnade noga och markerade vart ljuden kom ifrån. Plötsligt hörde jag något, markerade, och ledde oss djupt in i skogen. Det blev mina tassar mot en mörk hemlighet, och Husse vred till foten med ett knak.

Dag 4: 9 Nov Tyvärr, Husse kunde inte följa med. Hans fot såg ut som min favoritleksak. Så han satt och följde sökningen på Facebook. Där och då ska jag avsluta historien och berätta för er den glada nyheten.

Idag, den 11:e november, fick vi veta att Maja kommit hem. Hon vart hittad av Malin och Stefan. Hon har återförenats med sin familj, och deras glädje vet inga gränser. Det gläder mig enormt, och jag är lika lycklig som dem.

Så, Maja, nu när du är tillbaka, lova mig att inte ge dig iväg på något fler äventyr. Lita på mig, du har redan upplevt ett stort äventyr, och nu är det dags att bara njuta av livet med din älskade familj!

Och förresten, under våra sökdagar sponsrade jag alla med läcker nötcreme från Printzells som en liten tröst i väntan på Majas återkomst!

Tack Sponsor Printzells!

Hej alla mina lurviga vänner!

Jag hoppas ni är redo för ett nytt äventyr, för det är precis vad som har hänt här i Bomsta Karlstad. Låt mig berätta om den dramatiska räddningshistorien som utspelade sig den lördagen, den 4:e november.

Det var en vanlig dag som vilken annan när Husse berättade för mig om en vän i nöd. Min goda vän Maja hade sprungit vilse, och jag som den heroiska hjältehund jag är kunde bara inte sitta still. Jag kände att det var min plikt att hjälpa till och använda min supervassa nos till att finna henne.

Så, jag tittade på Husse med min mest övertygande blick och sa, “Husse, vi måste hjälpa Maja! Klä på dig, för det är dags för ett räddningsäventyr.” Tack och lov har jag tränat hårt i personsökning, så jag var redo för det här. Jag visste att det inte skulle vara så svårt att finna vår fyrbenta vän.

Så, Husse tog kontakt med Majas människa och berättade att vi skulle komma och hjälpa till med sökandet. Jag kände mig ivrig, min nos vibrerande av förväntan. Vi startade vårt sökäventyr på måndagen, den 6:e november, vid den plats där Maja senast hade setts. Min nos fångade omedelbart hennes doft, och vi var på rätt spår.

Vi sökte högt och lågt, genom buskar och bakom hus. Timmarna gick, och dagen övergick till natt. Till slut blev Husse tvungen att avbryta sökandet för dagen, men jag kunde inte sluta tänka på Maja. Jag visste att hon var där ute någonstans, rädd och ensam.

Så nu är vi inne på dag två för mig och dag tre för Maja. Vi kom ut lite sent idag, men det hindrade inte mina viljefyllda tassar. Jag hittade spår vid några hus, och som på räls drog vi iväg. Vi letade överallt, men än så länge har vi inte funnit Maja. Jag tror att hon är rädd och ensam, men jag ger inte upp. Jag må ha vila upp mig inför morgondagen, men sedan ger jag mig ut igen.

Maja, om du kan höra mig, vet att vi tänker på dig. Din husse är orolig, och jag är här för att hjälpa till. Vi kommer att finna dig, min vän, och se till att du är trygg och hemma igen. Så häng i där, Maja, för vi ger aldrig upp!

Hej igen, underbara vänner!
Jag är tillbaka för att rapportera om dag 2 av vårt norska äventyr. Låt mig börja med att be om ursäkt för att jag var sen (bara en vecka), Men, som det ibland händer, det blev en liten förändring i programmet. Ni ser, jag har haft fullt upp med min Halloween-tävling, och jag har fått massor av meddelanden från er fantastiska människor. Ni har tackat mig och bett mig hälsa Eurogroom för deras underbara produkter. och till Printzells för den smarriga Nötcremen. Så, därför har jag varit sen med mina dagliga rapporter. Jag hoppas ni har överseende med det.

Men nog om det, låt mig berätta om vår andra dag i Stange. Hotellet, kan jag meddela, var fullständigt okej enligt mina krav. Mamma Stina och jag hade en god natts sömn, även om vi hade hört några symfonier av ljud från Husse och Matte. Men vi gjorde det bästa av situationen och sov som änglar – det vill säga, när de höga ljuden tystnade.

På morgonen startade vi dagen med en välsmakande frukost för att ladda upp för vad som låg framför oss. Vi körde tillbaka till Stangehallen, redo för ännu en dag med utställning. Jag var besluten att få den där domaren att förstå att jag är den finaste hunden som någonsin har satt tass på norsk mark.

Och vet ni vad? Jag lyckades få ett “EXC”! Det är som att de äntligen öppnade ögonen och såg sanningen. Mamma Stina hade en strålande dag också. Hon fick “EXC CK” och “CERT,” plus, hon var den näst bästa tiken i utställningen. Jag är mycket stolt över henne!

Så nu, när vi har avslutat vårt norska äventyr här i Stange, tänkte vi ge oss iväg till Kongsvinger fästning. Det är ju alltid trevligt att avsluta en resa med lite sightseeing, eller hur?

Vi är så glada över att ni följer med oss på våra äventyr och tack för allt stöd. Hoppas ni njuter av vår berättelse och håller er lugna i väntan på nästa kapitel!

Voff och svansviftningar, Bailey 🐾

Voff voff, underbara läsare!

Bailey här, och jag har precis avslutat en spännande dag i det magnifika Norge. Min mamma Stina och jag tog en lång bilresa för att delta i en utställning. Jag var så uppspelt över att visa alla norrmännen vem som är världens finaste hund.

Bilresan var lång, men mamma Stina höll mig sällskap hela vägen. Vi planerade vårt äventyr och jag kunde inte vara mer förväntansfull. Men nu måste jag berätta vad som hände när vi äntligen kom fram till Stange.

Vi klev ur bilen, redo att erövra världen. Men när vi gick in i ringen för att visa upp våra tjusiga pälsiga själar, verkade det som om domaren hade glömt sina glasögon. Hon hade ingen aning om att jag är världens finaste hund. Det är uppenbart, eller hur? Jag fick bara ett “VG” (väldigt bra) som betyder nästan perfekt. Jag vet, jag försökte tala om för henne, men ibland behöver människor lite extra övertygande när det gäller våra lurviga kvaliteter.

Min mamma Stina, å andra sidan, blev behandlad som en drottning.
Hon fick “EXC CK CERT BTK3” – som i människotermer betyder att hon är fantastiskt bra och bland de tre bästa i sin klass. Hon skryter nu om att hon är finare än mig, men jag tar det med en nypa päls och planerar min revansch. Imorgon är en ny dag och en ny chans att visa domaren att jag är den finaste hunden i världen.

Nu är det dags att koppla av på hotellet, och jag kanske hör av mig ikväll eller imorgon. Tills dess, håll tummarna för mig i morgondagens utställning!

Voff och svansviftningar, Bailey 🐾🐕

Voff voff, mina underbara läsare!

Något mycket spännande står i startgroparna, och jag kan knappt hålla mig i tassarna. Mina lojala människor, Husse och Matte, har en mästerplan, och jag är hjärtat och själen i den. Vad sägs om en liten utflykt till vårt grannland Norge? Ja, du hörde rätt! Vi ska korsa landgränsen och ge norrmännen en ordentlig dos av vår charm.

Vad ska vi göra där, undrar ni? Jo, vi ska på utställning! Inte en, utan två dagar i rad. Nu när jag, Bailey, och min mamma Stina, som för övrigt är en riktig skönhet, stiger in på utställningen kommer de andra hundarna tappa sina hakor. Vi är ju trots allt de finaste hundarna i världen. 😉

Det här är så mycket mer än en roadtrip – det är ett äventyr! Så imorgon, lördag, och på söndag kan ni hitta oss i rampljuset, där vi kommer strutsa omkring och visa upp vår bästa sida. Det är ett tufft jobb att vara så charmig, men någon måste göra det!

Husse och Matte kommer skämma bort oss med hotellvistelser, och vi ska mysa, busa och förbereda oss för ännu en dag i rampljuset. Mamma säger att jag borde lugna ner mig lite, men jag kan inte hjälpa det – utställningar är så himla roligt!

Efter utställningarna finns det kanske till och med tid för en liten utflykt i det vackra Norge. Så stanna uppkopplade för fler uppdateringar om vårt äventyr. Nu måste jag ta en tupplur för att vara helt utvilad till morgondagens framträdande. Svansviftningar och hundpussar till er alla! 🐾❤️

Vooof vooof, mina bästaste bästa läsare!

Idag har jag en hisnande morgon att berätta om. När jag vaknade tidigt imorse och såg att Husse inte låg bredvid mig i sängen, blev jag genast i full alert. Vart kunde han ha smugit iväg så tidigt? Vooof, det var ju en riktig gåta! Så, naturligtvis, gav jag mig ut på en husets patrull, redo att beskydda mitt revir.

Gissa vad jag hittade? Husse satt i soffan, blickandes på den konstiga platta saken, som han brukar kalla “dator”. Jag smög mig tyst bredvid honom, la mitt lurviga huvud i hans knä, och kollade upp på honom med de där ögonen som jag vet är omöjliga att motstå. Resultatet? Han började klia mig precis där jag älskar det mest – bakom örat! Om något kan lätta min oro på morgonen är det definitivt det.

Medan Husse klappade min mjuka päls – han älskar ju att göra det och prata med mig samtidigt – droppade han något riktigt stort. En av de största hemligheterna som någonsin har släppts! Han tittade ner på mig, tittade vänligt in i mina lurviga ögon och sa, “Bailey, du vet om din Halloween-tävling, eller hur? Vi har samlat ihop en massa fantastiska priser för de lyckliga vinnarna från Eurogroom. Och du ska inte berätta det här för någon, men… Jag har pratat med Printzells om deras nöt creme. Dom har gått med att sponsra genom att skicka några smarriga överraskningar till våra vinnare!”

Du kan föreställa dig min förvåning. Eurogroom och Printzells? Jag älskar deras produkter! De är precis som supergoda godisar för hundar fast för människor. Men som Husse sa, jag får verkligen inte berätta det för någon – inte ens för Matte. Det här är ju topphemligt!

Så, mina lurviga vänner, spänn fast era svansar. Min Halloween-tävling är nu igång, och vi har några riktigt smarriga överraskningar som väntar. Låt oss börja smyga runt min sida och se vad som händer härnäst. Du vet aldrig vad som kan komma upp – precis som en hemlig skattjakt. 😄🎃🍬

Tills nästa gång, håll era trampdynor redo och låt oss göra Halloween-tävlingen oförglömlig! 🎃🐾

Voff voff, mina lurviga och nyfikna vänner!

Idag var en alldeles speciell dag för mig. Min husse bestämde sig för att ge mig en härlig massage och lite extra pälsvård. Jag låg där, en riktig gentleman, medan han arbetade på min ståtliga päls. Du vet, det här är vår tid tillsammans när han brukar avslöja sina saftiga hemligheter – det är som om min lurviga charm får honom att prata som en öppen bok!

Men här är det roliga – mitt i alltihop sa han något så stort och saftigt och bad mig att hålla det som en topphemlig hemlighet. Men du vet vad? Han sa inget om att jag inte fick skriva om det. Hehe, så här kommer det!

“Bailey,” sa han, “du vet om din häftiga Halloween Tävling som pågår just nu? Vi har samlat alla fantastiska priser för de lyckliga vinnarna. Eurogroom, din fantastiska sponsor har skickat allt från de mest delikata godbitarna till superkul leksaker och till och med det bästa schampot för pälsvård. Men, och nu är det viktigt, du får inte berätta detta för någon, okej?”

Men nu kommer hemlighet som Husse inte vet om. – det finns mer bakom kulisserna. Jag har faktiskt fixat några små hemliga priser till tävlingen själv, men jag tänker inte berätta om dem än. Så du kan räkna med att det kommer att bli ännu mer spännande och överraskande än du någonsin kunde föreställa dig! 🤐

Jag har hört genom skallgången att många av mina fyrbenta vänner runt om i världen är superexalterade för att delta i tävlingen. Det är som om vi alla är en del av något riktigt stort och spännande! Hundar från hela världen, från snötäckta fjäll till soliga stränder, är med och tävlar. Så detta blir en tävling som är full av överraskningar och glädje.

Så, om du också är nyfiken på att delta i denna magiska Halloween Tävling – håll ögonen öppna! Det kommer bli så spännande att tävla om alla de fantastiska priserna som jag har samlats ihop tillsammans med min sponsor, även om jag inte avslöjar allt än. Men, mum’s the word – vi har ju en hemlighet att hålla, eller hur?

För nu, låt oss fortsätta smyga runt på min sida och upptäcka allt det underbara. Du vet aldrig vad som kan dyka upp här!

Hundpussar och öronkli i överflöd, Bailey 🐾🎃

Hallå där, mina lurviga vänner!

Jag kan knappt vänta med att dela mitt senaste äventyr med er – och oj vad det var kul! Denna gång drog jag, Lill-Matte, och självklart, min bedårande mamma Stina, iväg till Lillerud. Vad kunde vara mer spännande?

Vid ankomst till Lillerud möttes vi av tre strålande individer – Oliver, Alva och Nova. Nu, till skillnad från mig, var dessa underbara varelser faktiskt människor. Men jag svär, de är härliga på sitt eget sätt. Det var som om vi blev en del av den perfekta, smältande smörgås av människor och fyrbenta vänner, redo att skapa ett äventyr för historieböckerna. Svansar viftade av upphetsning när vi startade vår resa.

Vi tog oss ut i djupa skogar, kände pulsen av frihet när vi lekte och busade runt. Vi hade så roligt att vi nästan glömde bort tid och rum. Vi var som de legendariska äventyrare som letade efter skatter i det okända.

Och för att göra det hela ännu galnare, hade jag en smart plan. Vi bestämde oss för att smyga in i skolmatsalen i hopp om att snatta några smaskiga godbitar. Jag låg där, oskyldigt charmig med de ögon som bara en lurvig Bearded Collie som jag kan ha, väntande på att något smaskigt skulle komma min väg. Tyvärr var all mat endast för människor, så ingen delikatess nådde min stackars, hungriga mage. Men man kan inte låta bli att skratta åt det nu när jag tänker på det!

Denna dag var helt enkelt underbar och full av skratt. Jag är tacksam för att jag har dessa nya vänner i mitt liv, och jag ser fram emot fler galet roliga äventyr som väntar runt hörnet.

Så kom igen, följ med mig på mina kommande äventyr, och låt oss tillsammans skapa minnen som vi kommer skratta åt i många år framöver!

Hundpussar och svansviftningar i mängder, Bailey 🐶🌟

Hej alla skäll- och busälskare där ute!

Det är Bailey som tassar in i era liv med ännu en episod från mitt hundliv, och denna handlar om något jag är riktigt, riktigt bra på – att skälla! Men oroa er inte, det är inte för att jag är en “skällhund” i ordets rätta bemärkelse. Jag gör det bara för att säga hej till mina lurviga vänner där ute på gatan!

Ni vet hur det är. Ibland när jag står vid fönstret och ser de andra hundarna som går förbi, känner jag bara att jag måste höja rösten. Det är inte för att jag är arg eller orolig – det är för att jag vill säga “hej där, kompis!” på mitt alldeles egna sätt.

Jag är övertygad om att mina skäll är som ett magiskt telefonsamtal till alla fyrbenta vänner i grannskapet. Jag säger: “Hej, hur mår du? Har du haft en bra dag? Har du ätit några goda ben idag?” Jag kan nästan höra deras svar tillbaka till mig, även om de är på andra sidan av gatan.

Visst, mina människor brukar skoja om att jag inte är särskilt diskret när jag “pratar” med de andra hundarna. Men vad är väl roligt om man inte delar det med andra, eller hur? Jag är bara en social kille som försöker sprida lite glädje och värme, svansviftande över staketet och genom fönstret.

Så nästa gång ni hör mig skälla, kom ihåg att det är mitt sätt att säga hej till alla mina lurviga kamrater där ute. Det är mitt sätt att säga att jag ser er och att ni är en del av mitt liv, även om ni är på andra sidan av vägen.

Här är till fler glada skall och svansviftande möten!

Woof och en glad svansviftning, Bailey 🐶📢

Hej alla hund- och människovänner där ute!

Det är jag, Bailey, och jag har en riktig pärla av ett äventyr att dela med er. Så sätt er bekvämt, ta en kopp kaffe eller något gott, och följ med mig på en resa fylld med skratt, bus och massor av lurviga vänskaper!

En solig dag bestämde jag mig för att dra med Lill-Matte på en utflykt. Jag kunde inte låta bli att märka att han hade ett extra stort leende på läpparna när vi gick mot äventyret. Men vet ni vad som gjorde denna dag ännu bättre? Min underbara mamma, Stina, skulle också följa med oss. Tillsammans var vi ett oslagbart team!

Vi styrde kosan mot det vackra Lillerud, en plats fylld av grönska och glädje. Där väntade redan Lill-Mattes bästa vänner: Alva, Nova och Clara. Jag blev genast förtjust i dessa tre charmiga personer. Det var som om vi klickade direkt – fyrbenta och tvåbenta tillsammans, redo för äventyr!

Vi beväpnade oss med våra nyfikna nosar och lekfulla svansar och gav oss ut på en äventyrlig promenad. Det var bus, det var skratt, och det var så mycket att utforska. Jag kan säga att jag hade aldrig haft så här roligt i koppel tidigare!

Men det bästa av allt var vänskapen vi delade. Vi skapade minnen som kommer att leva kvar i våra hjärtan för alltid. Jag hoppas verkligen att vi får träffa Alva, Nova och Klara igen, för med sådana vänner känns varje dag som en fest.

Så tack för att ni följde med på detta äventyr med mig. Ta hand om era vänner och se till att ni tar till vara på de fantastiska stunderna tillsammans. För livet är kort, men vänskapen varar för evigt.

Woof och svansviftningar, Bailey 🐶🐾