Kategori: Övrigt

Voff voff, alla hundvänner!

Hör här, jag har en stor nyhet och en ännu större frustration att dela med er idag. Ni vet ju hur mycket jag älskar att bli ompysslad och få en härlig spa-behandling med Botaniqas fantastiska schampo och balsam, eller hur? Ja, precis. Det är som att vara i hundhimlen! Men nu har jag stött på ett stort problem – Matte har sagt nej till dusch TRE dagar i rad! TRE!

Varje gång jag försöker charma henne med mina mest bedjande ögon, svarar hon bara: “Nej Bailey, inte idag.” Det är som om hon inte förstår hur viktigt det är för mig att hålla min päls i toppform. Jag menar, hur ska jag annars kunna charma alla söta tikar och imponera på mina vänner?

Så nu har jag en plan. Jag behöver er hjälp, hundvänner! Jag tänker be Botaniqas ägare att ringa upp Matte och säga till henne att det är dags för en spa-behandling. Ja, ni hörde rätt! En direktorder från högsta hönset borde göra susen.

Men det är inte allt. Medan Matte inte ser, har jag smugit mig in på MG Hundvårds hemsida och kollat in deras fantastiska utbud från Botaniqa . Wow, vad mycket det finns! Jag hittade några nya produkter som jag absolut behöver (eller åtminstone tror jag behöver).
Här är min lilla lista:

1. Botaniqa For Ever Bath Shampoo – För att alltid känna mig fräsch och ren.
2. Botaniqa Fresh Me Up Shampoo – För att fräscha upp mig mellan de större baden.
3. Botaniqa Active Line Magic Touch Grooming Spray – För den där magiska touchen som gör min päls oemotståndlig.
4. Bad/massage/fäll-karda – För en riktigt lyxig spa-upplevelse hemma.

Ja, jag vet, det är kanske lite överdrivet. Men varför nöja sig med mindre när man kan ha det bästa, eller hur? Så nu tänker jag smyga till datorn när Matte inte ser och lägga en liten beställning. Kanske får jag till och med med Mamma Stina på min plan – hon är ju alltid för en bra spa-behandling!

Så håll tassarna för mig, hundvänner. Snart kommer jag vara den mest väldoftande och stiliga Bearded Collien i hela kvarteret igen. Och ni kan lita på att jag kommer berätta allt om min nästa spa-dag när den väl kommer!

Tills dess, håll er lurviga och glada!

Tack Botaniqa och MG Hundvård för att ni gör våra pälsar så fina,

Voff och kram, Bailey 🐾💦

Voff voff, alla hundvänner!

Igår var en sådan dag som började i fullständigt kaos men slutade i ren lycka! Låt mig berätta allt från början. Det var lördag, och jag hade planerat en härlig sovmorgon. Men vad händer? Husses och mattes alarm börjar tjuta tidigt på morgonen! Jag väcker Mamma Stina och säger, “Något är på gång!”

Medan jag försöker förstå vad som händer, börjar matte packa vår pälsvårdslåda, och husse hämtar den magiska korgen med kall dryck och smaskig mat. Ni vet, den korgen jag ibland lyckas smyga åt mig en skinkmacka ifrån. Och plötsligt dyker både Lill-Matte och Lill-Husse upp, påklädda och redo att åka. Åka? Vart då? Ingen har sagt något om en utflykt!

Matte, som ser att jag är otålig, böjer sig ner och berättar att vi ska till Västerås på en utställning. Västerås, tänker jag, är inte det i Finland? Och är det inte tre veckor kvar till den utställningen? Men matte bara skrattar och ber mig följa med. Så vi hoppade in i bilen och åkte iväg.

Resan var riktigt mysig, jag och Mamma Stina sov hela vägen. Väl framme möttes vi av massor av hundar och människor. Matte hade rätt, det var en utställning. Nu förstod jag varför vi fick den där underbara spa-behandlingen för ett par dagar sedan med Botaniqas Color Enhancing Shampoo, Active Line Moisturizing & Protection Shampoo och Active Line Moisturizing & Protection Coat Mask.

Jag kände hur tävlingsnerverna började pirra i tassarna, men Mamma Stina, alltid lika lugn, sa: “Ta det lugnt, det går som det går.”

Våra människor satte upp tältet och började fixa vår päls. Vi fick testa den nya sprayen från Botaniqa, “Love Me Long“, och wow, vilken skillnad! Den doftade fantastiskt och gjorde borstningen superenkel. Ingen tovning, inget trassel – bara ren och skär lyx.

När vi var redo, gick vi in i ringen. Jag sprang runt och visade upp mig för domaren, Patric. Han var riktigt snäll och sa många fina saker om mig. Men det bästa på hela dagen var att jag träffade en underbart söt tjej. Hon heter Macy, och hon var så fin att mitt hjärta slog dubbla slag. Hennes ögon glittrade, och hon doftade som en blomsteräng. Hon hade med sig Ulrica och Linnea, som tyckte att jag såg fin ut. Det gjorde mig så glad!

Efter en fantastisk dag på utställningen, åkte vi hem igen. På vägen hem berättade matte att Ulrica och Linnea känner min pappa, “Xplotion In Black”.

När vi kom hem, firade vi med god mat och massor av mys. Det var en lång dag, men så värd det.

Nu är jag hemma och tänker på alla fina hundar och människor jag träffade. Tack Botaniqa och MG Hundvård för att ni gjorde vår päls så fin, och tack till alla som gjorde denna dag så speciell. God natt, allihopa!

Voff och kram, Bailey 🐾💕

Hej alla lurviga vänner och deras tvåbenta kompisar!

Idag vill jag och mamma Stina dela med oss av något alldeles speciellt. Ni vet vad de säger, en bild säger mer än 1000 ord – och vi kan verkligen intyga att det stämmer! Vi har precis haft en riktig lyxig spabehandling med Botaniqas fantastiska pälsvårdsprodukter, och resultaten är helt otroliga.

Här är vår före- och efterbild:

Före bild: Trassliga pälsar och lite smutsiga efter en dag i skogen.
Efter bild: Skinande, silkeslena och alldeles fluffiga!

Vi vill rikta ett stort tack till Botaniqa och mghundvard.se för att ni gör oss så fina och välvårdade. Tack vare er känns varje dag som en utställningsdag!

Så här ser vi ut nu, redo att ta över världen – en svansviftning i taget!

Tass och kram, Bailey och Stina 🐾✨

Hej alla vänner!

Bailey här, och idag har jag något riktigt roligt att berätta! Så, jag vaknade upp till ett riktigt oväsen och tänkte, “Vad i hela frikadellen är det som pågår?” Nyfiken som jag är, tassade jag ut för att utforska.

Och vad får jag se? Husse står mitt i soffan med en hammare, en skruvdragare, och ungefär 15 olika bandage över sina händer. Han ser ut som en blandning mellan en galen vetenskapsman och en dåligt förklädd pirat. Han sätter upp galler på väggen och mumlar för sig själv medan matte står nedanför och småskrattar. Jag kunde inte låta bli att tänka, “Har husse fått galna hundsjukan?”

Efter en stund, när husse slutligen är klar (och tack och lov, alla hans fingrar är fortfarande intakta), börjar matte och lill-matte att sätta upp våra fina rosetter på väggen. Och jag menar verkligen ALLA våra rosetter! Wow, vilken syn! Hela väggen blev som en skattkarta av våra triumfer.

Jag kunde inte annat än att känna mig oerhört stolt. Mina människor är verkligen fantastiska. De är så stolta över mig och min mamma Stina att de gör en hel vägg bara för oss. Det är som om de avgudar oss!

Och vet ni vad? Nu när jag vet hur mycket de beundrar oss, tänker jag testa om jag kan börja ställa lite krav. Kanske lite extra godis här, en extra lång promenad där… Jag menar, om de ser oss som gudar, varför inte utnyttja det lite?

Så, det var min dag. En vägg full av kärlek och galenskap, och en husse som förvandlades till en hemmafixande hjälte (eller något i den stilen). Nu ska jag gå och kräva lite extra godsaker – önska mig lycka till!

Svansviftande hälsningar, Bailey 🐾

Hej alla vänner!

Bailey här igen, och oj, vilken resa vi har haft! Efter gårdagens besvikelse med bara ett “Good” i utställningen, vaknade jag tidigt igen idag. Jag var inte alls sugen på att stiga upp, men det visade sig att vi skulle iväg till Norge igen. “Attans nergrävda kycklingben”, tänkte jag, men husse och matte vet bäst, så jag följde med.

Så vi packade in oss i bilen, hela gänget – jag, mamma Stina, husse, matte, lill-husse och lill-matte. Det var tidigt på morgonen och vi hade några timmar framför oss i bilen. Jag försökte sova lite under resan, men spänningen och gårdagens besvikelse låg kvar i kroppen.

När vi kom fram till utställningen, var jag fortfarande lite trött och sliten. Lill-matte tog mig ut för en springtur, men jag kände mig inte helt på topp. Men när de ropade in oss i ringen, skärpte jag till mig. Domaren log mot oss och sa att jag såg fin ut. Vi sprang runt om och om igen, och jag gjorde mitt bästa trots tröttheten.

Och vet ni vad? Jag kom tvåa och fick ett cert! Det var då jag insåg att jag nu är en Norsk Champion. Vilken känsla! All den hårda träningen och resorna hade äntligen gett resultat. Jag var överlycklig!

Vi åkte hem och firade stort med korv och massor av gott att dricka. Alla var jätteglada och jag kunde knappt tro att det var sant. Att gå från en besvikelse ena dagen till att bli norsk champion nästa dag är verkligen en känslomässig berg-och-dalbana.

Nu ska jag njuta av min seger och fortsätta fira med min underbara familj. Tack för att ni följer med på mina äventyr!

Svansviftande hälsningar, Bailey 🐾

Hej alla vänner!

Bailey här, och jag har en ny, spännande berättelse att dela med mig av! Den här gången handlar det om vårt senaste äventyr till Norge. Ja, ni hörde rätt – vi var iväg till vårt grannland igen, och jag kan säga att det var lika spännande som alltid!

Vi började vår resa tidigt på morgonen. Knappt några timmar i bilen, men jag var redan full av energi och förväntan. Mamma Stina, däremot, var helt kolugn som vanligt. Hon är verkligen en mästare på att hålla sig lugn, medan jag själv inte kunde sluta tänka på det där sista CERT-et jag behövde för att bli en norsk champion.

Så där satt vi, jag och mamma, redo för ännu en äventyrlig dag. När vi väl kom fram till utställningen, kunde jag knappt vänta på att få hoppa ur bilen och börja nosa runt. Mamma Stina däremot, tog det hela med en nypa salt och höll sin vanliga coola stil. Lill-matte och Lill-husse var också med, och deras glada energi gjorde resan ännu roligare.

Väl inne på utställningsområdet började jag genast spana in alla andra hundar och deras förare. Det var en sådan buzz i luften – ni vet, den där känslan av att något stort är på gång. Jag kunde nästan känna doften av alla möjliga rosetter och certifikat som bara väntade på att bli vunna.

När det äntligen var vår tur att gå in i ringen, gick jag först. Svansen viftade, pälsen glänste och jag gjorde mitt allra bästa för att imponera på domaren. Men vet ni vad? Det gick inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag var så uppspelt att jag inte kunde hålla mig stilla, och domaren tyckte att jag behövde jobba på min fokus. Resultatet? Jag fick bara ett “Good” – det sämsta jag någonsin fått. Jag blev verkligen jättebesviken. Jag hade ju hoppats på ett CERT och kanske till och med bli norsk champion.

Mamma Stina däremot, hon kammade hem storvinsten och blev BIM. Jag var så stolt över henne, även om jag själv inte hade haft min bästa dag. Det var en påminnelse om att vi alla har våra upp- och nedgångar, och att det viktigaste är att vi försöker vårt bästa och lär oss av våra misstag. Mamma Stina tröstade mig och sa att det är helt okej att ha dåliga dagar, och att nästa gång kommer jag att göra det bättre.

Efter utställningen packade vi ihop och började vår resa hemåt. Jag var helt slut efter att ha varit så uppspelt hela dagen. När vi kom hem, somnade jag nästan direkt och drömde om framtida äventyr och utställningar där jag skulle få min revansch.

Så, även om jag inte blev norsk champion den här gången, och även om jag blev jättebesviken över mitt “Good”, så var det ändå en fantastisk resa. Jag är så tacksam för varje äventyr jag får uppleva med min familj, och jag vet att min tid kommer. Till dess, ska jag fortsätta träna, ha kul och njuta av varje stund.

Tack för att ni följer med på våra äventyr, och håll tummarna för nästa gång!

Svansviftande hälsningar, Bailey 🐾

Hej alla glada vänner!

Bailey här, med en färsk rapport från vårt episka äventyr i Trondheim den 8och 9juni 2024. Förbered er på en resa fylld med utställningar, certifikat och några rejäla tupplurar!

Vår resa började sent på fredagskvällen. Vi packade in oss i bilen – jag, mamma Stina, husse, matte, lill-husse och lill-matte – och började vår 8-timmars roadtrip till Trondheim. Jag satt där i baksätet och funderade på allt kul som skulle hända. Visst var vi lite slitna när vi kom fram tidigt på lördagen, men vår entusiasm för utställningen höll oss igång.

Lördagen började med en smäll! Eller, snarare en massa skall och svansviftningar. Först ut i ringen var jag, och gissa vad? Jag fick EXC, CK, 3.BHK, CERT och CACIB! Jag kände mig som en riktig superstjärna! Det var som att alla mina träningar och förberedelser betalade sig. Alla dessa gånger jag övat min bästa ställning framför spegeln… helt klart värt det!

Mamma Stina var också fantastisk och fick EXC och CK. Hon såg så stolt ut, och jag kunde inte vara mer stolt över henne. Efter utställningen tog vi oss in till Trondheim och checkade in på hotellet. Wow, vilken lyx! Jag och mamma undersökte rummet noggrant – ni vet, man måste ju se till att allt är i sin ordning – innan vi somnade som två utmattade bollar av fluff.

Söndagen kom med lite regn, men det stoppade inte oss. Regn? Pff, bara lite extra vatten för att hålla oss svala! Jag klev in i ringen och fick ett EXC. Helt okej med tanke på vädret, men det var verkligen mammas dag. Stina fick EXC, CK, 1-BTK, CERT, Nordic CERT och blev BIM. Och bäst av allt, hon blev äntligen en Norsk Champion! Grattis mamma, du är bäst! Det var en sådan stolthet och glädje i hennes ögon, och jag kunde inte hjälpa att vifta extra mycket med svansen.

Efter alla festligheter var vi redo för den långa resan hem. Vi packade ihop våra saker och började färden. Jag kommer bara ihåg att jag drömde om fler utställningar och goda snacks under hela bilresan.

Och vet ni vad? Det var inte bara utställningarna och priserna som gjorde helgen så speciell. Det var hela upplevelsen av att vara tillsammans med min familj, både två- och fyrbenta. Det är något magiskt med att åka på äventyr tillsammans, och även om vi var trötta, så var vi också så otroligt glada och nöjda.

Så där har ni det, vårt fantastiska Trondheimäventyr. Det var en helg full av skratt, stolthet och en hel del nosande runt i nya miljöer. Tack för att ni följde med mig, mamma och hela vår flock på vår resa. Vi ses snart igen för fler spännande äventyr och roliga historier!

Svansviftande hälsningar, Bailey 🐾

Tjohej alla härliga vänner!

Bailey här, och jag måste bara berätta något riktigt spännande för er! Jag har precis fått veta att jag ska bli en riktig Search & Rescue-hund! Kan ni tänka er det? Jag ska genomgå en superhård träning för att bli en riktig hjälte, och jag är mer uppspelt än en hund i en hundpark full av bollar!

Men ni vet vad som bekymrar mig lite? Det är min Husse. Han behöver en ordentlig telefon så att han kan hålla kontakt med mig när vi är ute i skogen och på bergen. Så jag hoppas verkligen att Oukitel hör av sig och fixar en riktigt tålig telefon åt honom. För när man är en riktig hjälte, behöver man en riktig telefon, eller hur?

Tänk er, när jag väl är klar med min utbildning, kommer jag att vara som en av hundarna i Paw Patrol! Jag ska rädda dagen och vara den tuffaste hunden på kvarteret. Kanske blir jag till och med som Stålmannens stålhund, redo att hjälpa till och göra världen till en bättre plats!

Jag vet att det kommer att bli tufft. Den militära delen kräver disciplin och den privata delen kommer att kräva att jag är på tassarna hela tiden. Men vet ni vad som är det bästa av allt? Min Husse kommer att vara min förare, och det finns ingen bättre partner än honom!

Så nu ska jag göra mig redo för mitt stora äventyr och förbereda mig för att bli en riktig hjälte. Tack för att ni följer med mig på min resa, och jag lovar att hålla er uppdaterade med alla mina äventyr och bravader!

Stora svansviftar och heroiska hundpussar från er blivande räddningshund, Bailey 🐾🌟

Hej mina bästa fyrfota vänner!

Ni kommer inte tro vad som hände ikväll! Min Husse, den snubben, bestämde sig för att starta upp sin egen lilla korvfabrik hemma i köket. Ja, ni hörde rätt – vi snackar om riktig, hemmagjord falukorv! Det doftade så gott att till och med grannhundarna kom sniffandes för att se vad som pågick.

Så här är det: Husse, med sina pyjamassvarta ögon och sin köksrock, började skära och krydda korven med en sån entusiasm att jag knappt kunde hålla mig borta. Han lovade mig att korven skulle bli varmrökt i hela 6 timmar och smaksatt med en touch av honung, och för att toppa det hela, skulle röken komma från körsbärsved. Det lät ju som en smaksensation från himlen!

Men vet ni vad som hände sen? Just när korven var på väg in i röken och dofterna spred sig över hela huset, sa Husse åt mig att gå och lägga mig. Kan ni förstå det? Jag, Bailey, fick inte ens en liten smakbit! Snacka om orättvist!

Jag låg där på min kudde, stirrandes upp i taket och kände doften av den ljuvliga korven, och jag kunde inte låta bli att känna mig lite förrådd. Varför får Husse ha allt det roliga? Varför får han vara vaken och njuta av den underbara korven medan jag måste ligga här som en vanlig soffpotatis?

Men tro mig, mina vänner, jag gav inte upp hoppet helt och hållet. Nästa gång Husse startar upp sin korvfabrik, ska jag vara där som en skugga, redo att snappa åt mig min del av korvglädjen!

Tills nästa gång, när jag förhoppningsvis får smaka den där fantastiska korven, ta hand om er och njut av varje liten smakbit av livet!

Stora svansviftar och hundpussar från Bailey 🌭🐾