Del 3: Äventyrets Avslutning

Woof, woof, mina älskade vänner! Här är jag igen, Bailey, och jag är tillbaka för att avsluta mitt fantastiska äventyrsberättande. Det har varit en helg full av överraskningar och spänning, och jag kan knappt bärga mig med att berätta för er vad som hände härnäst!

Så, vi har sagt farväl till Norrköping och Marie och Roy från Eurogroom. Vi har packat in allt i bilen, och jag måste säga att jag är mer än nöjd med allt vi har upplevt. Utställningen i Eskilstuna var toppen, flygvapenmuseet var som något ur en sci-fi film, och Bergs slussar var bara så fascinerande! Hotellet i Norrköping var som en riktig kungasvit, och jag kan fortfarande känna fluffet från den enorma sängen.

Men det allra bästa med den här helgen var att få träffa Marie och Roy på Eurogroom. De är så underbara och trevliga människor, och jag kände mig som en riktig stjärna när de tog kort på mig. Jag älskar verkligen allt de har på sin hemsida, och jag har redan en önskelista där som är längre än en korv på en sommardag!

Så, efter allt detta äventyr var jag supertrött när vi äntligen hoppade in i bilen och satte kursen hemåt. Jag såg skyltarna som sa “Hem”, och jag var redo att slumra till en stund. Jag måste ha somnat för när jag vaknade upp igen var vi tydligen inte hemma ännu.

Matte sa att vi hade tagit en liten omväg till Karlsborgs fästning. Wow, vilket tufft ställe det var! Det var som en gigantisk hundgård med en vall runt allting. Jag kände mig som en äkta soldathund när jag klev in där.

Vi gick in på ett museum som visade massor av militärhistoria. Jag måste säga att det var mycket intressanta saker där, och det bästa av allt var att fyrbenta som jag var mer än välkomna att utforska museet. Jag strosade runt, luktade på gamla uniformer och kände mig som en riktig historisk upptäcktsresande.

Men till slut började tröttheten ta över, och jag bad om att få gå tillbaka till bilen. Vi gick dit, och sedan satte vi oss alla i bilen igen. Jag tror att jag råkade somna till en stund för när jag öppnade ögonen var vi plötsligt nästan hemma. Vilken äventyrsresa det har varit!

Så här sitter jag nu, hemma i min egen lilla hundkoja, och jag kan inte sluta tänka på alla de fantastiska upplevelserna jag har haft. Detta var verkligen ett äventyr som jag sällan kommer att glömma. Tack för att ni har följt med mig på resan, mina kära vänner, och kom ihåg att alltid drömma stort och uppleva äventyr, precis som jag gör varje dag! Woof, woof!

Ps. Jag hade inte denna stolpe på min “Pee-cket list” men jag var tvungen att kissa även här i Karlsborgs Fästning.

Utflykt till Smakernas Paradis: Min Dag på Mormors Glasscafé!

Voff voff och här kommer min alldeles egna berättelse från den mest läckra utflykten till Mormors Glasscafé i Lysvik! Det var en dag full av spännande äventyr och smarriga smaker som fick min svans att vifta så fort den kunde.

Allt började när jag blev kallad till bilen – ni vet, det där metallmonstret som tar oss till de mest fantastiska platserna. Efter en evighetslång bilresa, eller åtminstone kändes det så, rullade vi in på en grusväg och framför mig stod ett vackert hus med en skylt som läste “Mormors någonting”. Jag gör mitt bästa när det kommer till läsning, men vissa ord är ju svåra för en pälsboll som jag. Men det var något om glass, det var helt klart!

Husse och min lilla människa tog mig med och vi hamnade på baksidan, medan Matte och den andra lilla människan gick iväg in i huset. Jag började undra om vi killar hade blivit övergivna, men som tur var hände något spännande. En kille som hette Lukas kom ut med en skål som luktade fantastiskt – och där i den skålen fanns den mest underbara vaniljglassen. Han visade mig att även här, precis som hemma, är jag kungen.

Lukas hade en tröja med texten “Mormors Glasscafé” på sig, och han var verkligen en hjärtlig kille. Snart anslöt fler människor med en regnbåge av glassar till min kära familj. Vi satt där i solen och njöt av smakexplosioner i munnen – glassen var bättre än min bästa tuggpinne!

Jag hörde Husse säga något om att han önskade att vi kunde komma hit varje dag. Matte svarade och höll med, och det roliga är att här är alla hundar välkomna med öppna armar. Det verkar som mormor älskar oss fyrbenta lika mycket som vi älskar hennes glass!

De små människorna runt mig, ja, de verkade ha en fest av skedar och glass i sina händer. Jag stod bredvid, övertygad om att om de hade kunnat, så hade de vält sig i glassen som jag brukar göra på gräset.

Men dagen skulle inte vara komplett utan att vi tog några minnesvärda kort. Jag fick äran att posera bredvid Lukas när vi var redo att åka hem. En sista sniff på den underbara doften, och så klev vi in i bilen med smaker, dofter och minnen som kommer vara i mitt hjärta för alltid.

Så, om ni någonsin befinner er i närheten av Lysvik, måste ni besöka Mormors Glasscafé. För jag lovar er, det här är ingen vanlig utflykt – det är en resa till smakernas paradis!

Vov och smask från mig, Bailey 🍦🐾

Jag med Lukas!
Jag & Lukas

Regn och lek

Woof WOOOFFF!

Idag fick jag uppleva något riktigt knasigt! Min underbara familj bestämde sig för att sätta på mig regn boots innan vi gav oss ut på vårt dagliga äventyr. Jag måste erkänna att jag blev lite förvånad och undrade vad som pågick. Men jag tänkte att jag kunde prova dem ett tag, bara för att se vad det handlade om.

Vi gick ut i regnet, och jag hade mina regn boots på mig. Det kändes lite konstigt i början, som om jag hade på mig något ovant runt mina tassar. Men jag gav det en chans och gick runt med mina boots på.

Efter en stund insåg jag att jag inte riktigt tyckte om dem. Det kändes inte riktigt naturligt att gå med dem, och jag ville känna marken under mina tassar som vanligt. Så jag bestämde mig för att göra som jag alltid gör – vara äventyrlig och lekfull!

Jag slet av mig regn bootsen med mina tänder och slängde dem åt sidan. Nu var jag redo för att ha riktig kul! Jag sprang omkring och hoppade över och i vattenpölarna, och det kändes fantastiskt att känna regnvattnet mot min päls och mina bara tassar.

Min underbara familj såg på och skrattade åt mitt bus. De insåg nog att jag inte behövde några regn boots för att njuta av regnet och vattenpölarna. Jag är ju en äkta Bearded Collie, och vi älskar ju vatten och äventyr!

Så nu springer jag omkring med bara tassarna och känner mig fri som en fågel. Regnet kan komma, och jag är redo för ännu fler vattenpölsäventyr! Tack till min knasiga men underbara familj som alltid vill mitt bästa, även om det ibland innebär att sätta på mig lite roliga regn boots.

Woof och viftande svans,
Bailey

Jag vet inte om jag gillar dessa boots..

Woof WOOOFFF!

Hopp och skutt, idag var det ett riktigt äventyr för mig! Jag och mina underbara husse och matte gick till ett mystiskt ställe där de började göra anteckningar om mig. Kan du tänka dig, de använde en blå bok och kallade den för ett pass! Det låter som något spännande, eller hur?

Nu är det ingen vanlig tur vi är ute på, nej nej! Detta pass behöver jag för jag ska erövra Moss i Norge, bokstavligt talat! Till helgen ska jag delta i en fantastisk utställning och visa upp mina hundsuperkrafter för alla där! Så alla hundar där ute, passa er, för här kommer jag med min skalleterande utstrålning!

Jag kan knappt vänta på att rocka utställningsringen och visa varför jag är den coolaste och charmigaste Bearded Collie som någonsin har satt tassarna i Moss! Förbered er för ett uns av Bailey-magi och massor av skallande skoj!

Woof WOOOFFFFF – nu är det dags att sätta tassavtryck i Moss!

Translate »