Författare: Bailey

Voff och hej, mina trogna fans! Det är jag, Bailey The Bearded Collie, som tassar in här med färska nyheter om den bästa dagen på hela året – julafton!

Jag har väntat i vad som känns som en evighet på just denna magiska dag. Hela december har jag varit extra duktig. Jag har hämtat posten (nåja, försökt i alla fall), stått still när matte borstat min päls, och till och med delat med mig av mina bästa tuggpinnar till Molle. Allt för att försäkra mig om att tomten skulle ge mig den där extra snälla stämpeln i år. Och vet ni vad? Det lönade sig!

Morgonen började med att vi öppnade paket. Jag var så ivrig att jag nästan hjälpte matte att öppna hennes också, men det är ju tanken som räknas, eller hur? Mitt första paket var något alldeles extra – ett jättestort tuggben som såg ut som en julig käpp. Det doftade fantastiskt och jag satte genast igång med att gnaga. Sen kom nästa paket: ett nylonben! Jag vet redan att det kommer att bli mitt nya favoritprojekt så fort käppen är uppäten.

Men det stannade inte där. När det var dags för middag, fick jag vara med och fira på riktigt. Tänk er detta: köttbullar, prinskorv, skinka och potatisgratäng. En riktig festmåltid! Husse sa att det var julaftonslyx, och jag kan bara hålla med. Jag åt så gott att jag nästan glömde bort mitt tuggben (men bara nästan).

Nu ligger jag här i min mjuka bädd, magen full och hjärtat ännu mer fyllt av glädje. Jag tänker tillbaka på denna fantastiska dag och kan inte låta bli att känna mig som världens lyckligaste Bearded Collie.

Tack tomten för en magisk jul! Och tack till min familj för att de gör varje dag speciell, men idag – wow, idag var något alldeles extra.

Så, till alla er som läser detta: jag hoppas att ni har haft en lika underbar julafton som jag. Kom ihåg att julen handlar om glädje, kärlek, och… okej, tuggben också!

Voff och god jul till er alla!
Bailey The Bearded Collie 🐾🎄✨

Voff och hej, mina trogna fans! Ni som har följt mig vet att jag alltid har varit stolt över att glänsa i utställningsringen. Men låt mig berätta om hur jag gick från att vara en utställningshund till att bli Bailey The Bearded Collie – countrymusikens nya stjärna! 🤠✨

Det var en helt vanlig kväll efter en utställning. Matte satt och hummade på en melodi, och jag insåg att jag kanske hade en dold talang. Jag ylade lite försiktigt med, och innan vi visste ordet av satt jag och husse med gitarren och skrev min första låt: “Paws on the Trail.”

Snart hade jag en hel låtlista och ett gäng tvåbenta fans som sa: “Bailey, du måste dela detta med världen!” Och ni vet hur jag är – aldrig rädd för ett nytt äventyr.

Det var inte helt lätt att gå från hundutställningar till musikscenen. Först och främst fick jag lära mig att hålla mikrofonen rätt (inga tassmärken på scenen, tydligen). Men med stöd från min familj, mina sponsorer Eurogroom och Botaniqa, och mina fantastiska fans, tog jag steget ut i världen som artist.

Och vet ni vad? Det var MAGISKT.

Efter många sena kvällar, en massa kreativa ylanden och ännu fler tuggben (inspiration är viktigt, voff!), är det äntligen dags att släppa mitt allra första album: “Country Life.” 🎶✨

Albumet är en hyllning till allt jag älskar: äventyren i ringen, vänskapen, livet på landet, och såklart – er, mina fans. Ni hittar det nu på Spotify! Bara sök på Bailey The Bearded Collie och förbered er på att vifta med svansen i takt.

Den här resan hade aldrig varit möjlig utan er – mina trogna följare, mina sponsorer som alltid tror på mig, och min familj som står vid min sida i allt jag gör. Jag hoppas att ni älskar albumet lika mycket som jag älskade att skapa det.

Nu ska jag iväg och skriva fler låtar, men innan jag gör det vill jag bara säga en sak: Dröm stort och våga ta steget! Om en Bearded Collie som jag kan bli country-stjärna, kan ni också nå stjärnorna.

Glöm inte att lyssna, dela, och sprida kärleken. Tills nästa gång – voff och kram!
Bailey The Bearded Collie 🐾🎤✨

off, voff, mina trogna följare!

Igår började som en helt vanlig dag. Jag och husse tog en morgonpromenad för att göra det som hundar gör bäst – ni vet, lätta på trycket och spana in om något spännande hänt i buskarna. Gräset var fortfarande grönt, fåglarna kvittrade som om de höll konsert långt borta, och visst var det lite kyligt, men hallå, jag har lång och fluffig päls – inget att gnälla över!

Sen gick vi in, och ni vet hur det är efter en kall promenad – lite mys är aldrig fel. Tiden gick, och plötsligt kände jag att… oops, den där stora skålen med vatten jag klunkade i mig kanske var lite för mycket. Så jag vände mig till husse och gav honom min “nu är det dags igen”-blick.

Husse, duktig som han är, drog på sig jackan och skorna, öppnade dörren… och BAM! Där var den – SNÖ! Snö, mina vänner! Det vita magiska fluffet som betyder att tomten snart är på gång. Ni vet, den där rödklädda gubben som varje år ger mig presenter som hela familjen envisas med att kalla “julklappar”.

Och här är grejen – jag har en plan. Jag tänker att jag ska försöka kontakta tomten i år. Jo, jag har hört att han är ganska busy så här års, men jag tänker fråga om han kanske kan hjälpa till att leverera ett par paket från mig till några väldigt speciella personer. Vem vet? Med lite tasskryssade önskningar och extra charm kanske tomten går med på att bli min leveranspartner för en dag!

Så nu börjar nedräkningen till jul på riktigt. Snö under tassarna, knorr på svansen och tankar om julens alla magiska möjligheter. Är det inte härligt?

Voff och en frostig kram,
Bailey

Voff, voff, mina trogna följare!

Det har varit en helt otrolig vecka i Tallinn, och jag har en STOR nyhet – jag är nu en ESTNISK CHAMPION! Ja, ni hörde rätt, Herr Champion Bailey har gjort det igen! Men det här blogginlägget handlar inte bara om min bländande prestation i ringen. Nej, det är också ett stort tack till mina fantastiska vänner på Eurogroom, Botaniqa, och en liten nyhet om min senaste musikkarriär! Så häng med!

Onsdag 16 oktober – Äventyret började med en lång bilresa till Stockholm för att hoppa på båten till Tallinn. Och självklart var båten som ett femstjärnigt flytande hotell. Rum nummer 5808 – check! Direkt en kisspaus på däck, vilket alltid är lite extra spännande (men blåsigt). Mamma Stina och jag älskade varje sekund av båtresan. Åka båt är liksom en av mina superkrafter, vet ni?

Torsdag 17 oktober – Vi anlände till Tallinn innan lunch, och let me tell you: lägenheten vi fick låna var helt fantastisk! Fjärde våningen, ni vet, precis där man kan stå och spana in hela stan och känna sig som en kung. Efter att vi köpt lite mat för de kommande dagarna slappade vi och laddade för den stora helgen. Och under tiden, mina vänner, släppte jag lite ny musik för att sätta rätt stämning för helgen! Jepp, ni hörde rätt, Bailey är inte bara Champion – jag är också en musikhund nu!

Fredag 18 oktober – Dags för första utställningen! Husse och jag var laddade, men domaren… ja, han påstod att jag var lite för vit på mina bakben. Seriöst? Tror någon att jag inte har koll på min egen päls? VG blev det ändå, och det står ju för “Voffande Grym” om ni frågar mig. Men vet ni vad? Mamma, hon klev in i ringen och tog både EXC, CK och RES-CACIB! Vilken stjärna! Vi firade lugnt med en film och vilade inför lördagens runda.

Lördag 19 oktober – Dagen då magin hände! Husse och jag dansade in i ringen som om vi ägde stället. Domaren höll med – EXC, CK, CERT och RES-CACIB! Det betyder att jag nu officiellt är ESTNISK CHAMPION! Hurra! Och inte nog med det, Mamma tog också hem EXC, CK, CERT och CACIB. Nu är vi två champions i familjen. Snacka om dubbel lycka! Sen firade vi med pizza, för vad vore ett championfirande utan pizza?

Söndag 20 oktober – In i ringen igen, och den här gången kammade jag hem EXC, CK och mitt första CACIB! Jag glödde av stolthet, och jag kände att hela Estland hade fått en ny fyrbent hjälte. Mamma följde upp med EXC och CK, och vi avslutade helgen med ännu mer pizza.

Måndag 21 oktober – Efter alla framgångar i ringen tog vi en sightseeingrunda i Tallinn. Vi besökte TV-tornet, och gissa vad? Jag stannade kvar på marken medan de tvåbenta vågade sig upp 170 meter i luften. Bättre att hålla tassarna på jorden om ni frågar mig. Vi tog samma hytt hem, och nu är vi tillbaka, trötta men stolta!

Och vet ni vad? Under hela resan har jag fått stöd från mina underbara sponsorer. Marie och Roy på Eurogroom, ni är de bästa! Tack för att ni alltid ser till att jag glänser i ringen. Och ett stort tack till Botaniqa – ni tar hand om min päls som om den var gjord av guld! Er kärlek till min päls gör mig redo att ta över världen (eller i alla fall ringen).

Och sist men inte minst, ett stort tack till Johanna på Printzells Nöt-Crème. Jag menar, vem förstår hundar bättre än du? Nöt-Crème är ju det bästa godiset som någonsin skapats i Sveriges historia, och alla barn kommer få smaka på denna delikatess vid Halloween-utställningen!

Så, sammanfattningsvis: jag är Estnisk Champion, min päls är i toppform tack vare Eurogroom och Botaniqa, och jag har släppt musik som ni bara måste lyssna på. Vilken vecka, va?

Voff och en stor championkram från er favoritvinnare och nu musiker,

/ Bailey 🐾🎶

Voff, voff, mina trogna följare!Idag har jag verkligen haft en VIP-dag, och ni kan tro att jag har fått mer än bara en liten godbit! Priserna till Halloween-utställningen i Björneborg har äntligen kommit, och jag är så tacksam att jag nästan svansdansar runt huset. Låt mig berätta allt!Först och främst – Marie och Roy på Eurogroom, vilka hjältar! Ni är inte bara några vanliga sponsorer, ni är mina allra bästa vänner. Det ni har fixat för utställningen… wow! Jag menar, jag visste att ni var grymma, men ni har verkligen överträffat er själva. Så fina priser att jag nästan funderar på att tävla själv bara för att lägga tassarna på dem! Men nej, som värd måste jag hålla mig professionell (eller i alla fall försöka).Och sen har vi mina fantastiska vänner på Botaniqa! Ni bryr er om min päls mer än vad jag själv gör, och det säger en hel del. Jag vet inte hur ni gör det, men era produkter får mig att skina som om jag vore en superstjärna i ringen – och det är helt tack vare er. Ni vet vad min päls behöver för att hålla sig i toppform, och för det är jag evigt tacksam. Jag menar, jag är stolt att vara er ambassadör, för vem vill inte ha en päls så glänsande att fåglarna nästan förväxlar mig med solen?Men nu till det viktigaste – godiset! Ingen kan någonsin glömma godiset, speciellt inte när det kommer från Printzells. Och här måste jag ge ett stort, saftigt tuggben till Johanna. Du förstår verkligen vad som är viktigt i livet, och jag kan inte tacka dig nog för att du har skickat det bästa godiset i Sveriges historia – Nöt-Crème! Det är som att ha en liten bit av himlen i varje tugga. Alla barn på utställningen kommer att få en liten påse fylld med dessa små mirakel, och jag garanterar att det kommer att bli glada vovvar överallt.Så, ett superstort tack till Eurogroom, Botaniqa och Printzells för att ni gör denna Halloween-utställning till något alldeles extra. Jag menar, vem behöver en spöklik natt när man har glänsande päls, toppklassiga priser och Nöt-Crème i varje ficka?Voff och en stor, godisdoftande kram till er alla!/ Er favoritvärd, Bailey 🐾

Voff, voff, mina trogna följare!

Idag tar jag er med på en galen resa genom den märkliga världen där jag bor – hundutställningsfolket! Ja, ni hörde rätt. De är ett släkte för sig, så knäppa att till och med jag, som är en superhund, ibland undrar vad i svansen de håller på med.

Låt oss börja med vårt hus. Det ser ut som ett bombnedslag! Dammråttor dansar salsa över golvet, och tvättkorgen ser ut som den har startat sin egen klädaffär. Men min hundbädd? Åh, den är som en svit på ett femstjärnigt hotell! Jag menar, vem skulle inte vilja sova på silkeskuddar och ha ett fluffigt täcke? Snart förväntar jag mig en room-service-meny med entrecôte!

När vi kommer in från trädgården är det som om matte spelar sitt eget spel av memory. Allt måste matcha! Tassarna torkas noggrant, och pälsen ska vara redo för ett Vogue-omslag innan vi får stänga dörren. Det är som en tyst regel: “Ingen kommer in med lera på tassarna!” Ja, som om jag skulle kunna motstå de lockande lerpölarna i trädgården!

Utställningskataloger och hundtidningar? De ligger alltid prydligt framme. Matte kan nog rabbla varje sida utantill, men när det kommer till försäkringsbrev och räkningar? Poof, borta! Men min stamtavla? Den kan hon skriva ner snabbare än en auktionist på speed. Och att ringa sin bästa vän? Nej, det är en helt annan historia – då måste hon leta efter numret i tio minuter. Prioriteringar, mina vänner, prioriteringar!

Barnen? Ja, de får en “kurs” i blommor och bin långt innan de förstår vad det handlar om. De lär sig allt om hundavel genom att bara lyssna på våra samtal hemma. Och att vakna tidigt? Haha! Matte och husse är uppe innan tuppen ens hinner gäspar. De packar bilen – och den är inte ny, utan ser ut som den har kört genom en krigszon. Tält, burar, groomingbord… och såklart, mig i all min pälsiga prakt! Vi kör hundratals kilometer, slänger ut pengar som om vi vunnit på lotto, bara för att komma hem med en rosett som är så liten att den knappt täcker en kanelbulle. Men åh, vilken stolthet de känner över den där rosetten. Den behandlas som en Oscarstatyett!

Helger? De är heliga! Det är utställningstid, och då är det ingen idé att försöka få tag i oss om du inte själv står vid ringside. Och tid? Ja, den är relativ. Matte kan missa allt annat, men när det gäller att vara vid ringside exakt när jag ska visa upp mig – då är hon plötsligt världsmästare i punktlighet! Undrar varför det inte funkar lika bra när hon ska hämta barnen från skolan…

De kan lätt sälja sitt flådiga hus och flytta till en nedgången stuga på landet bara för att jag och mina fyrbenta vänner ska få mer plats att springa på. Trädgården? Inga blomrabatter här, nej tack! Istället är det leriga gropar och kompostgaller som styr showen. Men vet ni vad? Matte glömmer ibland att betala räkningarna, men utställningsanmälningar? Aldrig i livet! De anmäler sig snabbare än någon kan säga “stamtavla.”

Och grooming… åh, mina pälsvårdsprodukter är exklusivare än vad matte själv använder. Jag har balsam som doftar som en fransk rosenträdgård, medan hon nöjer sig med schampo från reahyllan. När hon köper en borste till mig kostar den hundratals kronor, men hennes egen kommer från en rea-låda i stormarknaden. Prio nummer ett: Jag ska glänsa!

Och kläder? Det enda som räknas är utställningskläder eller praktiska hundjackor. Resten kan de kasta på soptippen. Och när matte försöker vara “normal” på fester? Det börjar alltid bra, men förr eller senare… ja, vi är tillbaka till hundsnacket igen. Ingen kan fly från det – hundarna smyger in i varje samtal, och snart är hela festen indragen i utställningsberättelser och galna pälsvårdshistorier.

Så där har ni det – livet med hundutställningsfolket! Det är galet, det är härligt, och vet ni vad? Jag älskar varje sekund av det!

Voff och en stor lerig kram,
Bailey

Voff, voff mina trogna följare!

Jag måste erkänna något riktigt allvarligt… jag saknar min Lill-Matte mer än jag saknar det godaste godiset! Och det säger mycket, för jag har ju en svaghet för allt som smakar gott. Men vet ni vad som är ännu värre? Hon är på APL i Norge och är borta alldeles för länge. Jag har funderat, vridit och vänt på mig, och kommit fram till en sak… Om hon inte kommer hem snart, då tänker jag helt enkelt ta över hennes rum! Ja, du hörde rätt.

Jag har redan börjat planera allt. Först ska jag slänga ut alla hennes kläder, smink, och skolböcker – ja, allt som inte är hundrelaterat. Sedan tänker jag fylla hela rummet med mina favoritbusleksaker. Kanske lite tuggleksaker här och där, en stor fluffig bädd i hörnet (förstår inte varför människor gillar sängar när golvet är så skönt). Och vem vet, jag kanske slänger in en hemlig godisgömma där jag kan samla alla mina belöningar.

Hennes skrivbord? Perfekt plats för en klätterställning! Och hennes spegel? Den blir ju toppen för att beundra min redan glänsande päls efter en dusch med Botaniqa’s produkter. Men, om jag ska vara ärlig… jag vill ju egentligen bara ha henne hemma igen. Det är inte samma sak utan hennes skratt, de långa promenaderna och våra kvällsbus. Så kom hem nu, Lill-Matte, innan jag förvandlar ditt rum till ett hundparadis (och kanske… bara kanske, äter upp dina skolpapper).

Jag väntar tålmodigt… men inte för länge!

P.S. Voffar det ut i världen för att säga hur mycket jag saknar dig!

Kram och nospussar från Bailey, din rums-hotande men kärleksfulla fluffkille.

Voff voff, alla mina trogna följare!

Alltså, jag har haft en riktigt spännande dag – jag gjorde mitt BPH, eller Beteende- och personlighetsbeskrivning hund, som det så fint heter. Själv kallar jag det för Baileys Personlighets-Hejarklack, för alla älskade mig, såklart! Och vet ni vad? Det var nästan som att vara på ett nöjesfält för hundar. Springa, hälsa på folk och lite skräckfilmsspecial… fast utan det där sista, för jag blev ju inte rädd, inte alls!

Så här började det: Först skulle jag springa fram och tillbaka. Och ni vet ju alla, att om det är något jag är grym på, så är det att springa. “Ge mig en chans att visa mina moves och jag kommer ta den!” Så jag satte av som en blixt, fram och tillbaka, och jag såg hur imponerade alla var. Jag menar, de borde ha haft ett pris för snabbaste hunden, för jag skulle ha vunnit överlägset.

Sen kom det bästa – människorna. Det fanns en massa nya personer att hälsa på! Alla log, kliade mig bakom öronen, och sa snälla saker som: “Vilken söt hund!” Det kändes precis som när jag går runt i parken och alla bara vill stanna och prata med mig. Jag kunde ju inte göra dem besvikna, så jag körde mitt charmigaste leende och viftade svansen som en propeller. Helt klart godkänt moment, om jag får säga det själv.

Men nu kommer vi till det roliga – de försökte verkligen skrämma mig. Fyra gånger! Fatta det, FYRA gånger. Jag tror de inte har hört talas om superhunden Bailey.

Första försöket: En gubbe dök upp från marken. Poff! Rakt upp sådär, utan förvarning. Jag menar, snälla, har de aldrig sett en uppblåsbar ballong förut? Det var som att titta på en mycket sämre version av halloween-dekorationerna hemma. Så jag gick bara fram, nosade på honom, och tänkte: “Nja, du ser inte så farlig ut.” Svansen i topp, ingen fara här!

Andra försöket: En hink med en kedja som snurrade runt. Eh… va? Jag bara stirrade på den och tänkte: “Är det allt ni har?” Seriöst, det lät nästan gulligt. Har de inte hört när mamma Stina ligger och snarkar på soffan? Nu det är läskigt, speciellt när hon börjar grymta samtidigt. Så nej, den där hinken var en barnlek.

Tredje försöket: En tjej gick långsamt emot mig. Okej, om jag ska vara ärlig, jag var nog mer rädd när lill-matte går upp mitt i natten för att hämta vatten och smyger runt som en ninja. Den här tjejen såg ut som att hon försökte vara skrämmande, men kom igen, jag tänkte bara: “Åh, vill du också hälsa på mig?” Svansen viftade glatt och jag var redo för en kram.

Och slutligen, det stora avslutet: Ett skott. BOOM! Men alltså, vad tror de att jag är för en mesig valp? Jag är Bailey – superhunden, oövervinnerlig och cool som en gurka. Jag höjde ett öra, sneglade lite, och sen tänkte jag bara: “Jaha, var det där allt?” Inget att oroa sig över.

Så där har ni det, mina vänner. Jag klarade mitt BPH med glans. De försökte testa mig, men jag visade dem att jag är orädd, självsäker och redo för allt. “Världen, ni får klara er nu – superhunden Bailey har testats och godkänts!”

Och efter all denna spänning, vad gjorde jag? Tja, jag drog hem, sträckte ut mig på soffan och drömde om nya äventyr. Man måste ju vila mellan varven, eller hur?

Puss på nosen och kram till er alla! Bailey 🐾

Voff voff, mina trogna följare! 🎉

Dag två började INTE på topp, låt mig säga det direkt. Jag vaknade på hotellet efter en natt med noll sömn, tack vare alla tvåbenta galningar som skrek och spelade hög musik utanför mitt fönster. Snacka om att förstöra en god natts sömn för en stilig hund som mig! Men vet ni vad? Jag klagar inte, för jag kan sova var som helst, speciellt i bilen på vägen hem. Eller ja… trodde jag skulle få sova på vägen hem. Snacka om att bli lurad.

Vi packade våra grejer i ottan och hoppade in i bilen. Jag tänkte, “Wow, vilken snabb visit, roadtrip till Eurogroom och ett hotell, sen hem igen.” Men nejnej, där gick jag på en riktig nit. Vi började åka hemåt… fast ändå inte? Plötsligt ser jag denna MASSIVA bro dyka upp framför oss. “Men va? Ska vi över den där?” tänkte jag. Och ja, över den åkte vi. Superlång och imponerande, men efter det fortsatte vi bara att köra och köra… och köra. Till slut började jag fundera om vi var på väg till månen eller nåt.

Men så, till slut, stannade vi. Och vet ni var vi hamnade? Böda Sand! Ja, ni hörde rätt, det här var ingen vanlig tråkig bilresa, utan vi hade hamnat på en utställning. Och jag blev överlycklig – dags att visa vad jag går för!

Vi hoppade ur bilen och traskade bort till ringen, och där… där såg jag ett ansikte jag aldrig glömmer. MIN uppfödare, Anne-Marie! Jag blev så glad att jag nästan sprang över mig själv för att komma fram till henne. Men vänta lite nu… var är mitt trimbord? Och tältet? Ska jag inte ställas ut? Då sa matte lugnt till mig: “Bailey, idag är det Anne-Marie som ställer ut dig.” SAY WHAT?!

Anne-Marie borstade till mig som den expert hon är, och in i ringen bar det. Och här kommer det bästa: Det klickade direkt! Jag och Anne-Marie, vi rörde oss som om vi var en och samma varelse. Vi flöt fram i ringen, och jag kände mig som en kung, som vanligt. Domaren kom fram och började känna på mig, klappa på min nos, inspektera min päls och… gissa vad? Han gillade ALLT med mig! Ja, du hörde rätt – nosen, pälsen, hela paketet!

Och sen kom bedömningen… håll i er nu: EXCELLENT med CK! 🎖️ Jag fick springa igen, och när domaren öppnade munnen och sa att jag fått ett CERT… ja, då skrek vi allihop! Jag, Anne-Marie, husse och matte, till och med fåglarna på Böda Sand hörde nog vår glädje. Och vad betyder det? Jo, att jag, Bailey, nu är en STOLT SVENSK CHAMPION! 🏆

Nu ska jag passa på att tacka några väldigt speciella personer och företag som gör mitt hundliv fantastiskt:

• Marie och Roy på Eurogroom.se och MG Hundvård, tack för att ni alltid tror på mig och ställer upp för mig i alla väder. Ert stöd betyder världen för mig (och för min päls)!
• Ett stort tack till Botaniqa för att ni har valt mig som er ambassadör. Utan era renande och vårdande naturliga produkter skulle min päls inte vara i den toppkvalitet som den är idag. Ni får mig att skina både i och utanför ringen!

Och sist men inte minst, ett enormt tack till min uppfödare Anne-Marie – du har varit med mig sedan dag ett och hjälpt mig att bli den champion jag är idag. Ett stort tack till husse och matte för att ni gör ALLT för mig. Tack till Lille-Matte för att du stått ut med mig i ringen och följt med på alla äventyr. Och sist men inte minst, tack till Lill-Husse för att du alltid peppar mig med dina fina ord. Din uppmuntran ger mig all energi jag behöver.

Nu ska jag fira min nya titel med ett riktigt saftigt tuggben. Vi hörs snart igen, mina vänner!

Voff och kram,
Bailey 🐾

Voff voff alla hundvänner!

Jag vaknade tidigt idag, fortfarande mysig i min varma säng, när något oväntat hände. Plötsligt blev jag mer eller mindre hundnappad! Matte och husse svepte in mig, rakt ut i bilen, utan någon förvarning. Jag tänkte bara: “Vad i hela…?” Men ingen tid för frågor! Efter några timmar av bilåkande, där jag låg som en kung i baksätet, började jag sträcka på mig när vi äntligen stannade. Vi hade kommit fram till… TRUMVIRVEL… Tranås!

Så fort jag klev ur bilen och sträckte på benen, såg jag den där skylten jag känner så väl: EUROGROOM! Äntligen! Jag blev så exalterad att jag nästan tappade svansen. Det här är som julafton och födelsedag i ett för en snygging som mig!

In genom dörrarna sprang jag, och vem träffade jag först om inte Marie och Roy! Åh, vilket puss- och kramkalas det blev. Jag överdriver inte när jag säger att det flög päls överallt av all glädje. Vi fikade och snackade gamla minnen – jag delade några av mina bästa tricks och de påminde mig om den gången jag rullade mig i leran precis innan en utställning… (Oj, pinsamt, vi behöver inte prata om det nu.)

Efter fikastunden gick vi och kollade på alla Botaniqa’s produkter. Alltså herregud, jag trodde jag hade sett allt, men de har ju verkligen ALLT! Jag blev som en hund i en leksaksaffär (för det var jag ju, typ)! Det slutade med att Marie och Roy hade förberett hela TRE stora påsar fyllda med grejer till mig och mamma Stina. Vi snackar lyx-schampo, balsam, borstar – allt för att hålla oss snygga!

Och precis när jag trodde att dagen inte kunde bli bättre, frågade Marie: “Vill ni ha varsin pläd också?” Hallå, är det ens en fråga? Klart vi vill ha plädar! Jag blev nästan tårögd. Mjuka, gosiga plädar att bädda ner sig i – jag kommer aldrig lämna min säng igen!

Innan vi lämnade fick jag även ett ben. Inte vilket ben som helst, utan ett revben! Snacka om att runda av dagen med stil. Jag gnagde på det som om jag aldrig sett ett ben förut, det var himmelskt.

Nu lämnar vi Tranås bakom oss och är på väg mot Kalmar för en hotellnatt. Såklart skriver jag mer när vi är framme, men just nu? Fullt fokus på att sova i bilen medan jag drömmer om plädar, revben och min nästa spa-behandling med alla nya produkter!

Hörs snart, mina fyrbenta och tvåbenta vänner!

Voff och kram, Bailey 🐾