“Bailey’s Båttur till Drömmarnas Ö… Fast inte riktigt”
Hej vänner! Det är Bailey här, och jag måste berätta om mitt senaste stora äventyr på Ulvsby’s Smådjursklinik. Det var en dag full av spänning, och jag är här för att dela mina upplevelser med er.
Det hela började med att Husse och Matte, som tydligen hade en plan, de kallade på mig tidigt på morgonen. Jag vet ju att tidiga mornar kan innebära äventyr, så jag var redo för vad som komma skulle. Efter att ha knaprat i mig min frukost packade vi in oss i bilen, och jag, den inbitne äventyraren, hoppade in i min bur i bagaget. Det var som att kliva ombord på min alldeles egna båt, redo att segla iväg mot nya horisonter.
Väl framme på kliniken blev jag omhändertagen av den vänliga personalen. De var väldigt snälla och gjorde mig genast bekväm. Först vägde de mig, för att se om jag inte hade lagt på mig några kilon från mina älskade godbitar och all leverpastej. Efter det blev det en liten undersökning, där de lyssnade på mina lungor och mitt hjärta. Jag ville vara duktig och visa att jag är i toppform, så jag skuttade omkring lite för att göra ett gott intryck.
Så kom den där delen som jag är lite mindre förtjust i – sprutan för att lugna ner mig inför röntgen. Jag menar, vem gillar sprutor, egentligen? Efter sprutan började jag prata lite konstigt, och jag tror att jag sluddrade till några ord eller två. Sedan, precis som magi, somnade jag. Tänk er själva, jag snarkade nästan som en gammal trött sjökapten.
När jag vaknade igen var jag trött och sliten, men det var skönt att veta att allt var över. Husse och Matte var ivriga på att åka hem, så de var tvungna att bära mig in i bilen. Jag låg där som en riktig kung och lät dem ta hand om mig.
Men det var inte allt! På vägen hem hämtade vi också upp min mamma Stina, som nu ska bo hos mig i en hel vecka. Det kommer bli så roligt att ha sällskap av henne, och jag hoppas att vi kan få massor av kvalitetstid tillsammans, och lite bus självklart.
Nu när jag är hemma igen känner jag mig fortfarande lite sömnig, men jag vet att jag har gjort något viktigt för min hälsa. Att röntga mina leder var ett nödvändigt steg för att se till att jag håller mig i topptrim. Det kan vara jobbigt ibland, men jag vet att Husse och Matte bara vill mitt bästa.
Så det var mitt äventyr på Ulvsby’s Smådjursklinik, och jag är glad att jag kan dela det med er. Nu ska jag vila upp mig och fortsätta vara den glada och busiga Bailey ni känner och älskar. Ha en härlig dag, mina vänner, och kom ihåg att ta hand om era fyrbenta kompisar!
Tassar och svansviftningar,
Bailey 🐾
