Voff voff, underbara läsare!
Bailey här, och jag har precis avslutat en spännande dag i det magnifika Norge. Min mamma Stina och jag tog en lång bilresa för att delta i en utställning. Jag var så uppspelt över att visa alla norrmännen vem som är världens finaste hund.
Bilresan var lång, men mamma Stina höll mig sällskap hela vägen. Vi planerade vårt äventyr och jag kunde inte vara mer förväntansfull. Men nu måste jag berätta vad som hände när vi äntligen kom fram till Stange.
Vi klev ur bilen, redo att erövra världen. Men när vi gick in i ringen för att visa upp våra tjusiga pälsiga själar, verkade det som om domaren hade glömt sina glasögon. Hon hade ingen aning om att jag är världens finaste hund. Det är uppenbart, eller hur? Jag fick bara ett “VG” (väldigt bra) som betyder nästan perfekt. Jag vet, jag försökte tala om för henne, men ibland behöver människor lite extra övertygande när det gäller våra lurviga kvaliteter.
Min mamma Stina, å andra sidan, blev behandlad som en drottning.
Hon fick “EXC CK CERT BTK3” – som i människotermer betyder att hon är fantastiskt bra och bland de tre bästa i sin klass. Hon skryter nu om att hon är finare än mig, men jag tar det med en nypa päls och planerar min revansch. Imorgon är en ny dag och en ny chans att visa domaren att jag är den finaste hunden i världen.
Nu är det dags att koppla av på hotellet, och jag kanske hör av mig ikväll eller imorgon. Tills dess, håll tummarna för mig i morgondagens utställning!
Voff och svansviftningar, Bailey 🐾🐕