Voff voff, alla vänner! Bailey här med en rapport från en dag som startade som en helt vanlig dag men snabbt förvandlades till något alldeles extra.
Så där låg jag och mamma Stina hemma och njöt av en lugn dag med husse och matte. Ni vet, sådana dagar när man bara tar det lugnt, kanske tuggar på en leksak och drömmer om köttbullar. Men plötsligt hörde jag något. Det var ett ljud som fick mig att hoppa ur min plats snabbare än när jag ser en öppnad påse med hundgodis. Det knackade på dörren!
Jag rusade dit, för jag visste att något spännande var på gång. Vem kunde det vara? Husse öppnade dörren och där, som om de hade klivit ut ur en dröm, stod mina syskon – halvsyster Annie och syster Alma! Wow, jag trodde nästan att jag skulle svimma av lycka. Det var som att julafton och min födelsedag hade bestämt sig för att komma på en och samma gång!
“Nu ska vi leka!” tänkte jag och sprattlade av glädje. Vi flög ut i trädgården så fort våra tassar kunde bära oss. Jag ledde vägen, förstås – jag måste ju visa att jag är kungen av trädgården! Vi jagade varandra runt träden, gjorde några imponerande skutt över buskar, och jag försökte till och med lära Annie och Alma hur man gräver den perfekta gropen. (De var inte lika imponerade av mina grävningsfärdigheter som jag trodde, men jag klandrar dem inte – jag är ju ett proffs.)
Efter allt busande ute, tog vi in festen inomhus. Där blev det soff-hoppning, matt-glidning och ett par episka brottningsmatcher. Jag kan säga att sofforna kommer behöva en bra puffning efter vårat race, men det var så värt det! Och när vi var klara, smög vi in i köket där matte hade fixat till en riktig delikatess för oss: hundgodis i överflöd! Vi smaskade, mumsade och åt tills vi inte kunde få ner en smula till.
Till slut, efter timmar av bus och godsaker, var vi alla helt slut. Vi sjönk ner på golvet, trötta men så himla nöjda. Det var en dag full av skratt, spring, och syskonkärlek – precis vad man behöver för att liva upp en vanlig dag.
Så nu när Annie och Alma har åkt hem, ligger jag här och drömmer om nästa gång vi ses. Och om ni ursäktar mig, så ska jag vila en stund – man måste ju ladda batterierna inför nästa äventyr!
Voff och glada svansviftningar,
Bailey 🐾💕